jasminelouise

jag tänker... jag måste ringa min pappa och fråga lite saker...

jag slår nr...

Mannen i telefon: Heeej!
Jag: Hej! jag tänker att det där är inte min pappas röst.
Mannen i telefon: Heeej (väldigt glatt) vem är det?
Jag: Jasmine heter jag.
Mannen i telefon: Heej Jasmine!
Jag: vem är du?
Mannen i telefon: Erik heter jag.
Jag: oj, jag ber om ursäkt, jag skulle ringa till pappa.
Mannen i telefon: Jag kan va det du vill att jag skall vara...
Jag smått osäker: eller kan du det?!?
Mannen i telefonen (erik): Nej skämt och sido. Men vart kommer du ifrån?
Jag: Göteborg.
Mannen i telefon: ååh! GÖTELABORG!
Jag: Joo precis, götelaborg... hehe
Mannen i telefon: Skall du ut idag eller?
Jag: Näää inte direkt.
Mannen i telefon: Imorgon då?
Jag: Nää inte imån heller.
Mannen i telefon: Lördag då?
Jag: Asså jag går inte ut så ofta.
Mannen i telefon: Nähää, men du får ha så trevligt nästa gång du går ut.
Jag: Tack! Desamma du!
Mannen i telefon: JAA det blir idag..
Jag: Okej, ha så trevligt och ta hand om dig!
så sa vi hejdå...

SLUTSATS: konstigt, pinsamt och oväntat samtal. Men vad jag garvade när jag lagt på luren. för hur ofta händer det att man slår in ens pappas nr och så svarar festglada erik och vill snacka på som aldrig förr... Inte så ofta!
Men jag måste säga att jag var i chock under samtalet, men nu fick han något att skryta om inför grabbarna.