varför...
jag har kommit på att du beter dig som en femotn åring och inte som en vuxen.
jag har kommit på att jag blir ledsen av att du inte ens kan höra av dig till mamma när du och ... kommer ner till gbg.
jag har kommit på att du inte kan acceptera mig för den jag är.
jag har kommit på att jag behöver inte dig!
för om du inte kan acceptera att jag tror på Gud, nej då vill jag inte ha med dig att göra. För det är mitt val, mitt liv och min tro. inte din.
för jag tänker inte åka till norge och tjäna pengar för att du vill det.
pengar för mig är inte viktigt på samma sätt som det är för dig. FATTA DET, snälla!
och jag tänker aboslut inte slicka röv för dig...
Varför skall jag bry mig om dig, när du skiter i mig?
Varför skall jag inte få träffa ... för att du är sur för vissa grejer.
Varför skall mamma inte få träffa ...?
Varför kan du inte se kärleken utan bara hur mycket pengar man har och hur mycket grejer man har?
Fattar du inte hur mycket du sårar folk?
Fattar du inte hur mycket du kommer att såra ...?
Jag orkar inte, hejdå... kanske vi ses i Jul.
kramar om
Remember, för att den du talar om ska lära sig att älska (med tanke på "Varför kan du inte se kärleken utan bara hur mycket pengar man har och hur mycket grejer man har?" som du skriver) behöver han/hon först bli bemött med sann kärlek så att denne kan lära sig om kärlekens natur. För hur ska man kunna se något man aldrig stött på? Kanske kan du bli den förste att visa personen det?
Jag förstår din frustration. Vet hur det känns och hur det kan såra, några av mina allra närmaste resonerar på ett liknande sätt. Och det gör så grymt ont. Men något som hjälpt mig är att tänka så som jag skrev, att om man vill bli bemött med kärlek så måste man själv börja älska dem först - trots smärtan. Gud ger oss styrkan att göra det. Han är ju kärleken själv, så låt Gud älska denne genom dig. Det kan vara bra att börja med en bön eller två. Bönen är allt för kraftfull för att inget gott ska komma från det.
Om du nu kände för att få lite råd och sådär som respons på ditt inlägg...
Kram,
Sofie
